Min favoritt-butikk

Jeg elsker bokhandler. Spesielt nye bokhandler, eller ny-oppussede, som Norli på Solsiden er nå. Lukta når jeg går inn, alt lukter nytt og velkommende, trykksverte og papir. Der er gamle venner i hyllene på hver en vegg, hvert et bord. Og nye venner, som jeg alltid kommer hjem med, til tross for at jeg ikke har plass til flere.

Der er så mange farger og fine fronter på bøkene, uttrykket "never judge a book by it's cover" oppstod nok av en forfatter som ikke tok seg råd til en fargerik og oppmerksomhets-hungrig framside.

Jeg skulle ønske denne lukten av nye bøker kunne kapsles inn og spres i biblioteker, som dessverre ikke lukter like godt. Eventuelt skulle jeg ønske at det gikk an å sitte og lese i bokhandelen, bare slenge seg ned i en god stol og stenge verden ute.

Skal en tur innom bokhandelen nå; den er som et dop, denne lukta!

Teknologiske legetimer og ivrig tannlege.

Her en dag sist uke fikk jeg ikke en, men TO, innkallinger til tannlegen, med ei ukes mellomrom. "WTF!?!" tenkte jeg, men da jeg ringte og sjekka opp i det, var de superhyggelige og fortalte at det var flere som hadde fått to, og jeg fikk velge når det passet best. Dette var tannlegen som i fjor sendte assistenten sin ut for å "bestille den bilen jeg har sett på". =P

Nå har teknologien kommet så langt at en nesten ikke trenger å ha noe menneskelig kontakt i det hele tatt. Og dersom du trodde at den meldinga her skulle ta ei stygg vending nå, tar du skammelig feil (skam deg!). Jeg har nettopp bestilt time hos legen min via SMS. Dvs, jeg har sendt en SMS og spurt om jeg kan få en time på en onsdag i nærmeste fremtid, så får vi se hva svaret blir i morra. Jeg må få gjort noe med dette utslettet (jeg liker å kalle det det, i stedet for kviser) som bare sprer seg i ansiktet mitt uansett hva jeg gjør.



Eneste teknologien som ikke funker for meg er nextgentel sin...

dagene flyr...

når en har det gøy. Jeg er høst-yr for tida, skjønner ikke helt hvorfor. Det lukter høst i den friske, skarpe lufta, og jeg ser frem til cup-finale og den første snøen om ikke så altfor lenge.

Har kommet i gang med semesteroppgaven i EXFAC0008, holder på med den vanskeligste delen; argumentasjonsanalysen. Tror jeg skal klare å bullshitte meg til en stå-karakter.

Sist helg var jeg på loppemarked på Bispehaugen skole sammen med Kari og Tina. Jeg fant ikke noe særlig av verdi, bortsett fra en metallboks som jeg falt pladask for. Helt sikkert en billig turist-greie, men likevel fin!

Det jeg skjønte etter at vi hadde vært inne i gymsalen og kikka, var at hovedattraksjonen på sånne arrangement selvsagt er kakesalget. Det er alltid foreldre som har bakt, og det er ALLTID gode sjokoladeplatekaker der. Jeg storkoste meg! Pølse med brød hadde de òg! JOY! Kanskje dette blir en ny regelmessig søndagsaktivitet? Er stadig vekk loppemarked rundt om i byen.

I kveld har jeg og Kari vært på catwalk-show i Olavshallen. Det var...opplysende.

Grusomt!

Leste en grusom historie på VGnett akkurat, om noe de så lettbeint kaller en "geite-massakre" i hjemkommunen min. Det er forferdelig lesning, og jeg føler virkelig med bonden som eier geitene, Ole Kristian Kjøsnes. Det verste er likevel alle kommentarene fra det som for meg ser ut som by-gutter fra østlandet. Sutregutter som er redd for BMW'ene sine på Vestlandske veier. Jeg har selv møtt noen sånne på akkurat samme veistrekning, drittsekker som ikke klarte å holde lav nok fart på glatte veier, som tok speilet både på min og deres egen bil. De var bare mann nok til å kjefte på den unge jenta gjennom vinduet før de kjørte derfra.

Jeg er så møkka lei av at ALT ER BØNDENE SIN FEIL! Nå får det jaggu meg være nok! Vil dere ha kjøtt, korn og melk av aller beste kvalitet? Ikke? Merker det. Finn noen andre å spre de sure oppstøtene deres utover! Gjør som meg, skriv en blogg som ingen leser, da får dere i hvert fall ut litt aggresjon uten at det går utover noen. 

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=10010488

Så lenge det er håp er det liv...

Men gi meg tre bokstaver som står i evighet
Gjør det pent og vis du kan ditt yrke.
Det er ikke T-R-O
Den lå bak meg da jeg dro
Jeg trenger ingen Gud, kun egen styrke.


Og HÅP...

Jo Nesbø

ETTERLYSNING

Har du sett hodet mitt?

Det ble sist sett hvilende søvnig på mine skuldre med litt mat rundt munnen i Dokkgata 8 i natt ved 3-tiden. Det hadde da lyst hår med litt krøller i, to grønne øyne med lilla øyenskygge og vannfast mascara rundt, og som nevnt denne munnen med wok i og rundt.

Tips mottas med takk.

Prisen for årets premieidiot: MEG!

Sist gang jeg hadde vært hjemme og satt på bussen til Trondheim igjen, hørte jeg i halvsøvne da vi kom til Heimdal at bussjåføren sa noe om nye rutetider, og litt senere hørte jeg han si at han hadde sagt feil. Jeg trodde for å være ærlig at jeg hadde drømt hele greia.

Helt til jeg kom på sentralstasjonen i dag og satte meg til å vente. Klokka ble halv åtte, den ble faktisk ti over halv før jeg sjekka rutetabellen. Da viste det seg at bussen nå går hjem kl 22.30, ikke 20.00 som det har vært i mange år.

Føler meg mer blond enn vanlig i dag.

tanker fra en HIST1250-forelesning

Dette er hva jeg skrev i pausen under forelesning idag, uten at jeg hadde merka det:

Scena der Anders sitter på cafè og lytter til samtalene rundt seg, sånn har jeg det nå. Jentene bak meg klager over at valgomaten har sagt at de kan stemme både SV og AP ved valget, den ene er irritert over at foreleseren ikke har nok notater som legges ut på it's learning. Foran meg snakker de om middag. Ei vil ha tips om hva hun skal ha til middag. Det må IKKE være fisk. De er uenige om karri er godt. Han søte gutten fra exfac-forelesningen sitter skrått bak meg, jeg håper han har sett meg.


Nå snakker de om kjøttkaker. 


Fikk sms fra Handel og Kontor, minne om at det er valg på mandag, og at vårt svar er mer demokrati. Liker ikke å ha telefonen framme under forelesning, men venter på telefon fra nextgentel, og hvis de ringer MÅ jeg ta den. 


Pausen er over og jeg føler meg usynlig.

Scena om Anders er fra Oslo, 31. August. En film jeg så sammen med Britt Eva for noen dager siden, og som jeg ikke har fått ut av hodet siden. Jeg prøvde å forklare følelsene mine for filmen til ei venninne, men hun så ikke filmen på samme måte som meg. Det var helt ekstremt, jeg hadde tårer i øynene hele filmen gjennom, den var så utrolig vond og fin på samme tid. Traileren sier egentlig ikke SÅ mye om filmen, den er klippet litt feil og sånn, men jeg får frysninger...

 

mamma

Satt på forelesning en dag, og åpna notatboka til ny side, da jeg la merke til et ark som lå midt inni boka, som jeg ikke hadde sett før. Jeg dro det ut og holdt på å begynne å grine for meg selv. Det var et A4-ark som lå på senga mi en gang jeg kom hjem til foreldrene mine.

Glad i deg også, mamma <3

Og jeg gleder meg MASSE til å komme hjem på søndag!

gamlishumor

Den her har jeg leita lenge etter! Fra en av mine favoritt-video-opptak da jeg var liten. 12 år i alle fall, det er vel "liten", eller hva, Ingeborg? =P




Halvdan Sivertsen er heeeeeelt konge!

Om Norge etter 22.07.11

Fikk tilsendt en link til en artikkel i svenske Expressen fra Tina i dag. Følte det var så fint skrevet at jeg ville dele det med dere som kanskje ikke har lest det:

Norrmännen bekämpar ondskan genom att stå fast vid vilka de är

Jag funderar i flera dagar på vad det egentligen var Jens Stoltenberg sa. Inte i sitt första tal i Oslo domkyrka, det som alla har hört och tror att jag talar om, utan det på minnes­ceremonin söndagen 21 augusti, då kronprinsessan Victoria och statsminister Reinfeldt var där.
Han sa tre ord som sammanfattade, på ett typiskt norskt sätt, hur man ska hjälpa den som har sorg.
Hur jag än funderar, blir meningen för lång. På svenska skulle den bli det.
Mord är det värsta en människa kan göra mot en annan människa, att utplåna någon för att få ta större plats själv. Under minnes­ceremonin i Oslo hade mördaren inget namn. Det tog över tolv minuter att läsa upp namnen på de 77 människor han tog livet av.
Den plats de tog var enorm.
77 glada bilder på leende människor, liksom fångade i flykten. Gråt och hemska skrik trängde fram i tv-rutan från publiken som bestod av anhöriga och överlevande.
Hur visste norrmännen hur de skulle hantera en så ofattbar tragedi?
Statsminister Jens Stoltenbergs tal efter de 77 bilderna är som en dikt. Korta, tunga rader av ord fyllda av betydelse.
"I dag stannar vi tiden för att minnas de döda", börjar han.
Sen tar det honom sju korta rader att bekräfta alla som tillsammans "vunnit över hatet". Först de anhöriga till de döda, och de överlevande som "inte blir kvitt bilderna, ljuden och lukterna från den svarta fredagen".
Sen räddningstjänsten och sjukvården.
Norska folket tackar han så här:
"Varje ljus har värmt
Varje tanke har tröstat
Varje ros har gett hopp"
Jag tänker på de få gånger jag hört en riktigt bra predikan. De har också innehållit väldigt få ord.
"Vi är ett litet land. Men ett stort folk", säger Stoltenberg.

 

Kan ni tänka er en svensk politiker säga det? Efter någon av de många tragedier som drabbat människor i vårt land de senaste åren?
Jag kan inte minnas att någon ens försökte säga några ord till tröst.
Det här handlar inte om mig, säger Stolten­berg i en intervju där han hålls fram som hjälte. Det är ett privilegium att få träffa an­höriga och överlevande och lyssna på dem.
Så känner också många journalister som intervjuar våldsdrabbade och anhöriga till mordoffer. Är det inte etiskt fel att tränga sig på, säger någon. Nej, det är ett privilegium, det viktigaste jag gjort i mitt yrkesliv, kan svaret bli.
Att få förtroendet att vara den som lyssnar.
Det är ju en sådan förbannelse detta, att tro att man ska lämna den som sörjer "i fred". När det inte finns någon frid längre.

 

Stoltenberg hade förstås ord för det man ska göra i stället. Det måste tas på norska:
"Du kan hjelpe.
Bak en kake. Inviter på kaffe. Gå tur sammen.
En større gave enn godhet finnes ikke."
Orden slog rakt ner i mig när jag hörde dem. De var självklara, och sen försvann de. Kunde man verkligen säga detta med att ta en promenad tillsammans med bara tre ord på norska?
Jo, man kan det, på detta världens mest bergfasta språk. Som hugget i fjället. Inget onödigt tjafs.
Gå tur sammen.
Gå bredvid en medmänniska som behöver dig.
Norrmännen bekämpar ondskan genom att stå fast vid vilka de är. Vad har vi att komma med?
Jag vill vara lika stolt över att vara svensk. Vi är också ett litet land, men är vi ett stort folk? Vågar vi vara det?